Här kommer en önskan till alla föräldrar där ute. Snälla läs detta utan att vända kinden mot, tänka att ert barn är för god för att vara kapabelt till något så hemskt som ett sexuellt övergrepp. Inte kan väl min lilla pojke växa upp och utnyttja en annan person? JO det kan dom mycket väl, för kärleken är blind men ibland måste man bara bita i det sura äpplet, ta tjuren vid hornen och ha det där allvarsamma snacket hur man behandlar varandra.

Det är ert jobb, eran skyldighet och ert ansvar. Jag kan sitta här o predika i min ensamhet, men de killar som känner sig minsta träffad slår genast bort känslan och mina ord. Det är ert jobb som föräldrar att uppfostra era söner så pass bra att vi tjejer kan behålla makten över våra egna kroppar, vi ska kunna välja vilka kläder vi vill, framhäva våra kroppar hur vi vill och till och med vara trygg i det.

Vissa killar våldtar, tafsar och inkräktar på våran kropp och integritet. Ger blanka fan i samtycke och leker macho. Så snälla prata med era söner, även fast ni inte tycker det är nödvändigt, att dom är alldeles för snälla, för gamla eller för unga. Det är knappast ett samtal som kan skapa något ont.

Och här sitter då alltså en ynklig tonåring och ger vuxna föräldrar uppmaningar om uppfostran? Vad vet jag om barn och om livet? Jag vet inte ett skit om barn kan jag säga, men jag vet att föräldrar är ansvarig för sina barn och därmed dess handlingar. Så snälla se det här mer som en vädjan eller ett rop på hjälp än en uppläxning. Krönikor, texter eller mina ord når inte fram, så ni som faktiskt kan nå fram – snälla GÖR DET.

Jag vägrar hålla tyst om detta nå mer, jag ska slåss och kämpa för mina vänner och för dom som inte orkar. I got you.