Ojoj vilket tråkigt lov jag haft! Har verkligen bara legat och degat hela lovet. Slöat, kollat serier och träffade en kompis en av dagarna! Alla andra var i fjällen, tävlade med sina hästar och gjorde en massa kul medan jag låg inne och snorade. Kunde inte ens rida, vilken tragedi!
Är i alla fall på bättringsvägen nu (har jag bestämt). Så skrittade ut i lördags och det var ungefär det jag orkade med också, haha! Men tror tusan friska luften gjorde mig lite piggare. Hade stalltjänst igår morgon, vilket innebär att man ska släppa ut alla hästar, vattna, packa mat och lite mockning och stallgöra samt städa. Snällaste pappa följde med, släppte ut och fixade allt vatten. Hade nog inte klarat det annars, eller jo jag hade ju varit så illa tvungen men hade nog varit svimfärdig efteråt.
Jag red också en sväng, första gången på väldigt länge (över en vecka) så fick bli trim. Ett slitigt pass faktiskt. Jobbade väldigt mycket med att han skulle hålla sig framför skänkeln genom hela passet, han går gärna in i sin lunk och trallar på i en väldigt behaglig comfort zone annars. Kröker på nacken och går fint men jag kräver lite mer än så 😉 Han tyckte nog det var väldigt jobbigt att jag var tillbaka i alla fall. Försökte kasta sig lite här och där och gick emot skänkeln så fort jag kom åt honom, men triggade och provocerade lite granna för att få in en högre växel.
Vet att det är nära när han kastar sig och håller på och nästan ska resa sig lite, så det är bara att sitta och jobba vidare. Brukar kunna lätta av på innertygeln och göra en överstrykning om han börjar tendera att stegra sig, och är JÄTTENOGA med att berömma varje gång han gårframåt. Sedan sitter jag mest där och är konsekvent och bestämd samtidigt som jag försöker vara så följsam i hans rörelser som möjligt. Förut kunde jag få lite ”panik” och släppte alla hjälperna eller gav för många signaler på en gång, men har hittat lite is som ligger i magen nu för tiden!
Just sådana här utvecklingar i hemmajobbet är, för mig, kärnan i mitt intresse. Det är exakt sådana här saker som gör att jag fortfarande håller på, vill hålla på med ridning i ur och skur, minus 15 grader, natt och dag. Det betyder mer för mig än själva tävlandet och kommer nog alltid att göra. Det kan vara härligt att tävla ibland, framför allt när det går bra, men det är hemmagörat som är min passion, och har alltid varit. Tror även det är därför jag inte finner något större intresse i att hoppa högt också, för det sitter i markarbetet. Funkar markarbetet och (hopp)dressyren spelar höjden ingen roll, då kan man hoppa hur högt som helst utan problem, därför är höjden inte lika intressant för min del.
Fast i och för sig så kan man hoppa rätt högt med rätt häst utan att ha grunden, så tar tillbaka lite av det jag sa. Men man kan inte göra det med kvalité, det är då säkert och tyvärr ser inte alla skillnaden på höga höjder och bra ridning.
Oj vilket inlägg det blir, typiskt mig att det bara trillar ur en massa tankar och åsikter när jag egentligen bara skulle ge en liten notis om vad som hänt senaste dagarna när jag varit sjuk. Att man alltid ska tycka så förbaskat mycket 😉
Hur som haver är min ömma moder utomlands och pappa jobbar, så sköter mig själv just nu. Är verkligen tacksam över att mina föräldrar lärt mig vara själv! Har många kompisar som knappt klarar av att handla på Ica själv för att de är så beroende av någon annans sällskap!
Fick feeling och såg att vi hade massa bananer som höll på att bli dåliga, så jag fick för mig att baka! Blev havre-och bananflarn, aldrig ätit så ska bli intressant att se!
Ska hoppa in i duschen nu innan jag ska kika lite serier och njuta av lite ensamhet, ses imorgon
//LL
