Hemma, parkerad i sängen efter en rätt lyckad hoppträning för Cia. Lite annorlunda blev de idag, man är ju så bortskämd med våran ändå rätt stora ridbana men idag hoppade vi på lilla utebanan/dressyrbanan. Sedan det blev ”sommar” så har jag haft svårt att hitta dendär bjudningen som vi haft under vintern, värmen tar ganska mycket både på mig och Pirre.

 

Men vi jobbade just med bjudningen idag och att ha dom framme för skänkeln så det passade oss perfekt och det känns väldigt mycket bättre inför söndagens tävling!

 

Imorgon, går jag min allra sista fredag på Norrtullskolan 9D. Jag brukar alltid ha ångest vid sådana här sorters avslut flera dagar och ibland veckor innan. Har också en förkärlek att blända igenom gamla bilder och bli lite sentimental. Men i år har det inte vart så vilket har varit en stor lättnad, tills idag. Insåg ”shit detta var min sista franskalektion med hela mitt franskagäng”. I 3 år 3 h i veckan och jag har verkligen trivits på franskan. Så japp där kom ångesten ikapp.

 

Jag tror alla inblandade i klassen känner att vi vill vidare. Vi är klar, med varandra, klassen, skolan och lärarna och alla dedär sakerna är klar med oss också. Vi måste vidare! Jag längtar extremt mot hösten och att få börja i en ny klass med nya människor på en ny skola men samtidigt tar det emot att lämna Norrtull.

 

Både sjuan och nian gick i ett svep, vart faan tog tiden ivägen? Åttan däremot kändes urlång, som om den aldrig skulle ta slut. Det känns inte alls längesedan som jag satt här för 2 år sen och skrev ett liknande inlägg inför när jag skulle sluta sjuan. Så mycket på 3 år som har förändrats men ändå så mycket som verkar vara precis sig likt.

 

Behövde skriva av mig nu kände jag innan jag freakar out! Men sån är jag, en med en massa ångestkänslor när det närmar sig ett slut. 

2015, världens Bästaste år❤