En grej jag kan bli riktigt less på är folk som ska överdriva hela tiden, särskilt angående avramlingar. ”Min häst var så sjuuukt vild igår och brallade av mig!” Okej, jaha… Har många exemplar då jag själv stått på marken och sett vad som hänt också och oftast stämmer dom inte med ryttarens version. Okej, hästen kanske tog ett litet glädjeskutt. Ryttaren hade för dålig balans och ramlade av. Är det hästens fel? Nej.

Man skriver sedan och lägger ut hur förbannad man kan vara på hästen för att den ”slängde av” en. Jag tycker att man gärna vrider och vänder så det blir att hästen gjort fel, när det egentligen är ryttaren som kan behöva träna balansen eller så. För de som inte vet så mycket om hästar låter det skitcoolt att någon ramlat av på detta vis.

Det blir som en tävling om vem som varit med om fetaste avramlingen. Man tar en sanning, vrider och vänder om lite och överdriver händelsen och vips så har man nästa grej redo och klar, made to go att ”skryta om” inför kompisar.

Jag tycker inte man ger hästen en riktig chans. Man har blivit avkastad hit och dit av den enligt sin version och framställer hästen som värsta monstret. Tycker inte det är schysst när hästen inte i detta fall kan tala eller försvara sig själv på samma sätt som vi kan. Man struntar att fundera i vad som egentligen hände och varför, utan går direkt till slutsatsen att felet ska landa på hästen.

Det ska väl ändå vara sig och sin häst mot världen. Eller har jag helt fel där?