Måste ändå säga waow till responsen jag fick på mitt förra inlägg. Skrev det lite i stundens hetta, när det kokar över av alla tankar och frustrationen ligger bakom ett maniskt knapprande på tangentbordet. Gillar ändå inlägget och dess skavanker, det är så ärligt och rent på något sätt. Det följer inte formalia som mina skoluppgifter gör utan det här är taget direkt från mig. Är mäkta imponerad över alla som trycker gilla, delar och går in och läser. Vissa har skrivit respons privat till och med och det uppskattas!

Inser varje gång jag bloggar att skrivandet är alldeles för underskattat i min vardag. Det var så vansinnigt skönt att få skriva av sig lite, ut med alla tankar och åsikter. Bland körkortshysterin och en 18-års fest så skapar skrivandet klarhet och målmedvetenhet i mig själv – det hittar man inte i allt.

Någonstans har jag ju lite författardrömmar, men har väl aldrig vågat tänkt så mycket mer på det. När vi besökte Högskolan i Gävle så gick jag faktiskt och lyssnade på info om Kommunikationsprogrammet – professionellt skrivande för det kändes ändå något för mig. Dock fick jag mer information om den andra inriktningen vilket var lite synd, nu har jag läst på lite mer och det känns bra. Vem vet kanske mina författardrömmar blir till planer en dag..?

Nu har jag två stora dagar framför mig som jag måste ta mig igenom, skriver nämligen upp för körkort imorgon… ”Tur” att jag fick sällskap av en förkylning på det. Wish me good luck!