Ikväll så red jag en riktigt bra träning på Pirre.
Vi hitta alla hinder bra, och jag märkte vilken lättnad att gå tillbaka till bett från hackamore.
Han taggade liksom till och sköt iväg mot hindrena men han var ändå lydig och kom tillbaka när jag ville och gick fram när jag ville.
Vi hoppade en linje med bommar, klossar och en oxer. Serpentiner över serpentiner och en diagonal.
Allt detta vart tillslut en bana som vi hoppade i slutet av träningen. Banan låg kanske på 90 som högst, eller jag vet inte eftersom att jag inte kollar… 😉 typ.
Det vart bara så mycket lättare när vi plockade fram bettet.
Jag kunde svänga mycket bättre och fick bättre kontakt och hade det där stödet i handen.
Jag vart mycket stadigare också.
Så tiden på hackamore har liksom hjälpt mig att bli lite noggrannare på något sätt.
Men jag kommer fortfarande rida på hack ibland eftersom ponnyn trivs med det.
Så ponnyn trivs med hack, vilket inte jag gör. Tycker allt blir dubbelt så krångligt och får en massa extra greker att tänk på.
Vad gör man då? Jaa man får väl försöka komprimissa med någon som inte pratar..
Älskar bilden<333