Igår på hopptävlingen så hoppade jag först LC och sedan lagklassen. Hade en helt annan inställning till denna tävling. Det var inte liksom ”mm nu ska vi tävla” utan mer ”yes nu kör vi, hemmaplan och allt. Let’s rule”.
Den känslan gillas😏
I LC så hoppade han görfint och vi fick till en riktigt fin 0+0 men tyvärr så räckte inte tiden riktigt. Men en sådan stor förbättring på allt. Tror vi kom 5:e plats och det var 3 placerade. Så kändes lite surt men riktigt bra ändå!
I laget så kändes det faktiskt riktigt bra. Hoppade fram i lugn och ro. Hade samma payback känsla men var lugn ändå. Mer taggad än nervös. Så vi gick in på banan och jag satte bra galopp i honom. Vi fick startsignal och hoppade hinder för hinder klockrent. En klockren runda, med 0 fel. FELFRITT.
Sen kom Alva och nollade också, vilket betydde att vi gått till omhoppning!!!
Omhoppningen gick väl sådär kan man säga. Kunde denna gång inte hålla nerverna i styr ordentligt och taggade på alldeles för mycket vilket ponnyn också gjorde. Han kändes mest skuttig och alldeles för springig. Så när jag tappade ut bogen lite så stannade han och sedan smygökades det till sista hindret och han stannade.
Vi slutade med 2 stopp, 1 riv och en rasande Linn Lantz. Jag låste in mig i sadelkammaren och kastade mina ridhandskar i golvet och svor. När jag sedan slängt in resten av grejerna i skåpet och bytt om slog det mig att det faktiskt var 2 ryttare kvar 😉 Så det vart på med sakerna och in på prisutdelning för brons haha.
Så jag hjälpte till att ta oss till omhoppning och mina lagkamrater skötte näsa steg. Så ALLA behövs! Det är väl det som är meningen med lag. Att man har folk som kan rädda upp en när man gör ett misstag❤️
