Igår var ingen bra dag för mig. Hästen gick fint efter ett något mer slit-pass än vad jag är van, men kan inte räkna med mer när jag varit så frånvarande på slutet. Just det är en grej jag tycker varit jättetufft, att jag inte kunnat rida ordentligt även fast jag vet så väl att jag har så bra hjälp där jag har honom uppstallad. Sen att jag blev borta en hel helg, gjorde att jag missade lite skoljobb (tex den där jävla skitmatten).

Idag däremot har jag haft en bättre dag. Har varit iväg och pratat med en kurator på umo. Hade glömt bort tiden när jag fick påminnelsen på sms, det var flera månader sedan jag bokade den. Det var verkligen nyttigt, och det kändes super! Känns lite för naket att gå in helt på vad vi pratade om. Att ens kunna skriva ut och erkänna att jag varit och pratat med kurator tar emot lite. Har precis tagit av mig jackan och hängt den i hallen, känner mig inte riktigt redo för att slita av hela outfiten och storma ut på gatan – exposeeed!

Men det jag kan säga är att jag verkar ha hitta en kurator som faktiskt förstår mig, och min stress. Så utan att säga för mycket så ska jag tillbaka om någon vecka och förmodligen fortsätter vi. Jag pratar mycket med mina föräldrar, speciellt mamma, men ibland så kommer man lite för nära för att kunna hjälpa tycker jag. Det är svårt att vara objektiv när man helt enkelt inte är det, det är ju min mamma liksom?

Tycker faktiskt det var lite jobbigt att skriva ut det såhär ändå, jag vill verkligen bara förtydliga att jag inte sätter på mig någon slags offerkofta här. För det är något jag verkligen kan störa mig på. Fine absolut har jag down perioder/dagar, men jag vänder mig inte till medier för att få ”stackars gumman” respons. Verkligen. Inte. Det är bara såhär det är nu helt enkelt.

Ett litet rörigt inlägg, men det är inte så himla strukturerat i knoppen just nu för den delen heller! Nu – sovaaa! Resten tar vi imorgon.