Idag så tänkte jag rida Pirre men när jag kom upp dit så sa Gucgi att hon kunde rida han. Så himla bra eftersom jag frågat henne tidigare!
Har seriöst haft skitsvårt att se när andra rider min ponny, förutom Guggi. Har helst viljat gått därifrån, låtsas som om jag skulle göra något annat i stallet eller så. Till och med när min mamma red.
Det är jättebra att se på när någon annan rider ens häst när dom vet vad dom gör. Så det är inte just det jag har svårt med för jag vet att Piraten går mycket mycket bättre med Guggi på ryggen än mig, just nu.
Men enda sen dag 1 har jag dumt nog fått inmatat i huvudet (med hjälp av vissa personer) att jag måste göra allt själv med honom annars blir det en stor bekräftelse att jag inte klarar av honom.
Många gånger har detta gjort att jag inte tagit hjälp av andra då jag faktiskt skulle behövt hjälpen.
Men nu tycker jag att det faktiskt börjar lätta dom där tankarna och pressen.
Och jag börjar inse att det inte något negativt mot mig att jag låter någon annan hjälpa mig utan att det bara påverkar mig positivt.
Det just nu är den enda bekräftelsen jag är stolt över, men det tog 3 år för mig att inse det.